Bergakungen

där stod han så resligt den bergakung från norr
med ett trånande sinn
En ungmö från bygden han snärjde till sin borg
med sin trolldom

Och jungfrun hon rider med vinden i sitt hår
så fager och skön som en älva
Stjärnor de tindra på vägen hon skall fram
i lönndom hon möter sin kära

Hon faller i dvala med ögonen av sten
i hans kyliga famn
Hans galdrar är starka, i tusende år
är hon fjättrad

Om afton hon klär sig med gyllene behag
ty hon fägnar sin kung
I mörkaste kammarn hon ämnar att stå brud
med sin bergakung


The Mountain King

there he stood so tall, the mountain king from the north
with a yearning sence
a maid from the village he snared to his halls
with wizardry

and the virgin she rides with the wind in her hair
as fair and beautiful as a fairy
the stars they twinkle on the path she travels
in secret she meets her beloved

she falls into lethargy with eyes of stone
in his cold embrace
his magic is strong, for thousands of years
she will be fettered

at sunset she dresses with golden delight
to honor her king
in the darkest chamber she attends to stand bride
with her mountain king

Lyrics and music: Patrik Rimmerfors
© 2005 Fejd

Back to 'Eld'